Böcker

Konstantin Stanislavskij (1863-1938) räknas som en av teaterhistoriens ledande teoretiker, men han var dessutom en framträdande praktiker, både som regissör och skådespelare. Han var också en av grundarna av den välkända Konstnärliga Teatern i Moskva. I denna bok presenteras ett urval av hans texter om teater och skådespelarkonst. Framför allt uppmärksammas de sidor av Stanislavskijs arv, som är mindre kända i Sverige. För urvalet svarar Janina Ludawska och översättningarna är gjorda av Martin Kurtén.

Körsbärsträdgården [Bok / Inbunden]

Här presenteras tre aldrig tidigare publicerade pjäser: <i>Svaghetens parti </i>av Felicia Mulinari, <i>Förlustens rumtid </i>av Balsam Karam och <i>Shiatsu</i> av Dimen Hama Abdulla. De skrevs mellan 2020 och 2024 för Amfi, en plattform för nyskriven dramatik. Med ett efterord av Saga Gärde.

Prins Hamlet hemsöks av sin fars spöke, som uppmanar honom att hämnas. Hans far ska ha mördats av sin bror Claudius, som tagit tronen och gift sig med drottningen, prinsens mor Gertrude. Hamlet finner ett sätt att ta reda på om spöket talat sanning, men förutser inte hela kedjan av våldsamma händelser.<br/><i>Hamlet</i> är William Shakespeares mest berömda tragedi, ­världens mest spelade pjäs, skriven omkring år 1600, om mord och galenskap, med den villrådige danske prinsen som brottas med tillvarons allra yttersta fråga.<br/>I översättning och med ett efterord av Sture Pyk.<br/><br/>WILLIAM SHAKESPEARE [1564 1616], född i Stratford-upon-Avon i Warwickshire i England, är känd som världslitte­raturens främste dramatiker, med sitt namn under en lång rad odödliga pjäser, till exempel <i>Othello</i>, <i>Romeo & Julia</i>, <i>Hamlet</i>, <i>Kung Lear</i> och <i>Macbeth</i>.

»Shakespeare skrev inte för eftervärlden, lika litet som Mozart gjorde det. Det är därför båda fortfarande lever. Shakespeare skottade in dagsaktualiteter i sina komedier, skvaller, stumpar av populära visor, anspelningar på allt möjligt som kunde intressera hans mycket blandade publik och få den att känna sig initierad. Texten bubblar av fnissningar. Men dem som fnissar ser vi inte längre, de gömmer sig i det förgångna... Många har översatt Shakespeare av respekt för författaren. Jag vill hellre tro att jag gör det av respekt för hans skådespelare, och för de skådespelare som nu, utan respekt men med trohet, låter deras ord födas på nytt.« Ur Göran O. Erikssons förord

De nio pjäserna: "Prins Sorgfri" av Per Lysander och Suzanne Osten "Medeas barn" av Per Lysander och Suzanne Osten "Paddakvariet" av Eva Ström "Hitlers barndom II" av Niklas Rådström "Flickan, mamman och soporna" av Erik Uddenberg "Gränsen" av Suzanne Osten "Underjordens leende" av Lars Norén "I lusthuset" av Jane Bowles "Pyret" av Nils Gredeby

Varför vill vi höra historien om Romeo och Julia, om och om igen, trots att vi redan kan den utan och innan? För tre saker: kärleken, smärtan och orden. De båda ungas förtvivlade kärlek är så stark att de glömmer allt annat omkring dem. För den bryter de alla regler. Och om de inte får vara hos varandra, är de villiga att dö - <i>och de dör</i>.<br/>Romeo och Julia förlöser, hos unga som gamla, smärtan av all samlad längtan som varit omöjlig att uppfylla. Och det genom Shakespeares ord. Kärlekssonettens mästare har öst poesi i detta ganska tidiga drama. Genom Romeos och Julias munnar. In i Romeos och Julias öron. Och in i åhörarens/läsarens.<br/>Sällan blir epitetet odödlig klassiker ett sådant understatement som i fråga om Shakespeares Romeo &amp; Juliet [c:a 1595]. Här i Carl August Hagbergs oförglömliga svenska översättning.<br/><br/>William Shakespeare [1564 -1616], född i Stratford-upon-Avon i Warwickshire i England, är den främste dramatikern genom tiderna. Författare till dramer som <i>Hamlet</i>,<i>Romeo och Julia</i>, <i>Macbeth</i>, <i>Othello</i>, och <i>Kung Lear</i>.